Men älskling, menade du det där?
Jag spenderade som brukligt julen tillsammans med min familj. Big mistake. Min familj är nämligen en samling av dysfunktionella alkoholister. Det hela var mycket tragiskt och hela situationen kändes otrygg. Julfirandet ägde rum tre mil ut i skogen. Jag blev deprimerad och väntade på han skulle ringa. Han. Vi kommer att kalla honom C hädanefter.
C kommer att förekomma i bloggen väldigt frekvent. Jag är nämligen hopplöst kär i honom. Trots grejen med den italienska horan. Hur som helst. Jag vägrar att fira jul med familjen igen. Jag tänker åka utomlands nästa år. Är någon med mig? Mina närmsta vänner är nämligen väldigt traditionsenliga gällande julfirandet, och kan därför absolut inte lämna landet. Maila mig på [email protected], så styr vi upp en resa till Thailand över julen 2010.
Nåväl. På annandagen hade jag fått nog av familjen och släktens hutlösa drickande och drog mig in till civilisationen igen. Jag söp ner mig fullständigt tillsammans med vänner och bekanta. Jag dövade sorgen och frustrationen. Är det inte ironiskt att min familjs alkoholism får mig att dricka kopiösa mängder sprit?
I går var jag bakfull hela dagen. Bokstavligen. Kunde fortfarande inte äta runt nio på kvällen, och jag fick helt enkelt inse att jag var en sorglig ursäkt till människa. Jag talade med C i någon timme på natten. Vi hade inte pratat på en vecka. Allt var stelt och konstigt och jag tror att vi har förändrats, löjligt nog. Eller mest han kanske. Jag är fortfarande dum i huvudet och patetisk.
Nu lägger vi ett lock på det här året.
C kommer att förekomma i bloggen väldigt frekvent. Jag är nämligen hopplöst kär i honom. Trots grejen med den italienska horan. Hur som helst. Jag vägrar att fira jul med familjen igen. Jag tänker åka utomlands nästa år. Är någon med mig? Mina närmsta vänner är nämligen väldigt traditionsenliga gällande julfirandet, och kan därför absolut inte lämna landet. Maila mig på [email protected], så styr vi upp en resa till Thailand över julen 2010.
Nåväl. På annandagen hade jag fått nog av familjen och släktens hutlösa drickande och drog mig in till civilisationen igen. Jag söp ner mig fullständigt tillsammans med vänner och bekanta. Jag dövade sorgen och frustrationen. Är det inte ironiskt att min familjs alkoholism får mig att dricka kopiösa mängder sprit?
I går var jag bakfull hela dagen. Bokstavligen. Kunde fortfarande inte äta runt nio på kvällen, och jag fick helt enkelt inse att jag var en sorglig ursäkt till människa. Jag talade med C i någon timme på natten. Vi hade inte pratat på en vecka. Allt var stelt och konstigt och jag tror att vi har förändrats, löjligt nog. Eller mest han kanske. Jag är fortfarande dum i huvudet och patetisk.
Nu lägger vi ett lock på det här året.
Kommentarer
Trackback
