A one trick pony

Jag har varit kär, ung, löjlig och förutsägbar. Jag har talat med dig om allt som jag har känt. Jag har berättat allt som jag vill göra, allt som jag drömmer om, allt jag förväntar mig få ut av livet. Jag har lyssnat på dig i timtals, på din ångest, dina våndor, jag har svarat och förstått. Sagt de rätta sakerna och tröstat. Jag har i hemlighet önskat att du var min. Jag har vaknat mitt i natten och känt någon annans värme. Jag har suttit på någon annans sängkant och hatat värmen och våren. Jag har omöjligt kunnat sova och känt whiskeyns eftersmak på min tunga. Jag har stirrat ut genom ett fönster och sett en aprilnatt som hittills bara har förstört mig. Jag har suttit på en kokhet trottoarkant under obarmhärtig julisol och frusit sönder inombords. Jag har lyssnat på musik tjugotre timmar om dygnet. Jag har lyssnat på tystnad en månad i sträck. Jag har hatat en stad som har gjort mig till den jag är. Jag har saknat människor som har stått en meter ifrån mig. Jag har legat vaken i ett kvavt sovrum och envist väntat på en telefon som lika envist aldrig ringde. Jag har hatat dig för att du älskade mig. Jag har hatat mig själv för att jag aldrig älskade någon. Jag har gått sönder vid yttrandet av manusförfattade repliker. Jag har hatat förändring men inte stått ut med rutiner. Jag har legat i svalt högsommargräs och känt doften av vin och livet. Jag har hatat beröring och blivit van vid att ses som kall. Jag har haft din favoritskiva på repeat i ett halvår. Jag har glömt var min egen favoritskiva ligger. Jag har känt känslan av iskall nattasfalt mot bara sommarben och svurit att aldrig känna så här igen. Jag har förundrats över dina händers blekhet och accepterat att de bara är tillgängliga ibland, när du känner för det. Jag har hatat din lynnighet och din rastlöshet. Jag har älskat samma egenskaper hos mig själv. Jag har varit beroende av kontroll och distans. Jag har gett mig hän åt saker som jag lovade mig själv att aldrig känna. Jag har hatat mig själv så intensivt att det har gjort ont. Jag har sett igenom lögner men ändå mottagit dem som sanningar. Jag har lyssnat på miljoner konversationer och inte orkat ifrågasätta en enda sak. Jag har sovit flera dygn i sträck och aldrig velat vakna. Jag har varit enfaldigt förälskad och utbytt meningar som skulle kunna ha varit tagna ur vilken Håkan Hellström-låt som helst.

Ett år har gått. Allt har förändrats, men jag är fortfarande din när som helst du vill ha mig.